För övrigt så har det gått bra (peppar, peppar!) att återintroducera sonen till sömn i eget rum och i egen säng. På något mirakulöst sätt lyckades jag lansera deta hela som jättespännande (wow, har du sett, din alldeles egna säng, i ditt alldeles egna rum!). Idag när det skulle sovas middag försökte han sig på en liten fint, genom att gå till sin käre fars säng, klappa på den och bestämt säga det här är min plats, här ska jag sova! Men då körde jag ett nytt varv med den jättespännande sängen, där hundarna redan låg och väntade på att han skulle komma och sova med dem. Och ja, Lille O. muttrade lite grann men följde sedan snällt med och somnade inom fem minuter. I sin egen säng.
Så just nu känner jag mig som värsta supermamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar