Tid

För ganska exakt tio år sedan stod jag i ett imulsköpt hus, fullt av ouppackade flyttkartonger. Utanför fanns en trädgård som såg ut som en djungel. På en fönsterbräda låg min stora fina leguanhane och spanade ut över sina nya domäner. Jag hade packat ihop mitt liv i Stockholm, bytt jobb, och transporterat bohaget 67 mil norut.

Jag hade ärligt talat inte en aning om det var en bra eller dålig idé. Lika lite hade jag en aning om att jag några månader senare skulle ha en sambo, eller att jag ett par år senare både skulle bo i ett annat hus, i samma stad, och ha barn. Mycket blev väldigt bra - men på sätt och vis är jag faktiskt glad över att jag just då inte visste hur pass lång tid det skulle ta ett etablera sig i en annan landsända i vuxen ålder. Hur lång tid det skulle ta att knyta nya vänskapsband, som inte bara var till bekanta, eller att finna platser som känns hemma. För det har tagit tid.