Kakel, oh kakel!

Plötsligt har jag en enorm förståelse för folk i skumma brittiska dokumentärer, folk som tänder på...ehh, märkliga artefakter och situationer. Vårt sprillans nya badrum är så läckert att jag nästan vill hångla upp det. Efter åtta år med de aprikosa plastmattorna är upphetsningen påtaglig. (Fast det kanske är det där nästan som utgör hela skillnaden?)