Nej, i likhet med Charlotta så har jag inte mina bästa stunder när jag ljuger. Men ljuger det gör jag. Absolut inte om allt. Definitivt inte för jämnan. Men då och då. Säkert varje dag, om någon liten grej. Ibland har jag lust att ställa mig och skrika:
- You can't handle the truth!
Jag tror inte att kollegan vill höra hur ful jag tycker att hennes nya klänning är, lika lite som jag vill såra henne. Inte heller har jag lust att dissa det senaste anskrämliga pysslet, bestående av hoptejpade toarullar, som sonen har släpat hem från dagis - eller sillådan som svärmor lagar varje jul (fast hon anar nog att det inte är en favorit). Ibland hör det helt enkelt till allmänt hyfs att inte säga rakt ut vad man tycker, tänker och känner.
Sedan finns det ju, så klart, en massa situationer där jag skulle kunna låta bli att dra en vit, gråspräcklig eller till och med kolsvart lögn. Varför säga att maten på en restaurang är god när den knappt är ätbar? Eller förneka att det finns köttbullar i frysen när ungarna inte vill käka kyckliggryta? Det är väl bara att säga som det är. Det blir kanske lite spänt, eller så får man lov att förklara sig, men det är ingen stor grej.
Jag tycker dock att det är lurigare med alla situationer då jag helt enkelt inte ids gå in i en diskussion, utan håller med (ofta lite diffust och luddigt genom att säga så lite som möjligt) om sådant som jag inte alls håller med om. Ofta säger folk att de uppskattar människor som är raka och säger vad de tycker, men i verkligheten undrar jag hur det står till med den saken. Om alla alltid ska säga sitt, tycka och tänka högt, så blir det väldigt...jobbigt. Samtidigt som det, så klart, inte går att glida undan allt som är obehagligt eller missvisande.
Äh, jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Kanske någonting om att jag borde bli bättre på att välja mina strider och mina mer eller mindre vit-gråa lögner? Jag kommer dock fortsätta att säga att toarullarna är jättefina. Och diskret knöla ner dem i soptunnan någon vecka senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar