Sådärja, en sten föll från axlarna. (Eller så är det en bättre metafor att säga att en skavande sten äntligen ramlade ur skon?)
Att vara forskare är på många sätt ett privilegium - och det bästa jag vet. Samtidigt så innebär det att ständigt prestera och bli bedömd. Ögonblicken då man (läs: undertecknad) kan tillåta sig att känna sig nöjd är försvinnande korta. Den senaste veckan har jag fått två tämligen avgörande utlåtanden. Båda är till innehållet positiva, även om det ena är ett avslag på en ansökan. Trots avslaget, som jag självklart önskar vore annorlunda, är det fantastiskt kul att få svart på vitt att det jag gör är intressant, innovativt och väl utfört (typ keep up the good work!). Nu ska jag försöka njuta av det i mer än två minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar