För övrigt har jag en liten hårkris. Under de senaste åtta-nio åren har jag nästan alltid gått till en och samma frisör. Hon är bra och har koll på hur jag vill bli klippt. Så pass bra koll att jag oftast inte säger så mycket mer än ähh, klipp till det. Eller viftar lite vagt i håret. Men så under höstlovet så fick jag för mig att klippa mig och dottern hos min gammel-gamla frisör, som jag klippte mig hos någon gång på yngre stenålderna (eller när jag hade korpsvart hår, hängde på rockfestivaler och läste poesi). Vi har känt varandra i väldigt många år - men det är också mer än tio år sedan jag träffade henne senast. Sagt och gjort. Jag beställde en tid och gick dit. Satte mig ner och sa ungefär ähh, klipp till det. Och man behöver inte vara ett geni för att räkna ut hur dumt det var. För hur i hela världen skulle hon kunna veta hur jag vill ha mitt hår numera? Så nu sitter jag här med min lite konstigt uppklippta lugg. Eller urtunnad, eller vad fan den nu är.
Fats det var kul att prata med min gamla frisör. Hon är väldigt trevlig - och hon klippte dottern alldeles utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar