Alla verkar fundera på bloggdöden. Och här råder dödens tystnad. Eller tja, jag vet inte. Det mesta känns skrivet eller kommer aldrig gå att skriva om, så vad göra? Det konstiga är att jag aldrig har haft så många läsare i den här bloggen som nu, när det mest består av tystnad.
Jag funderar lite till över bloggens varande och eventuella icke-varande. Under tiden kanske jag springer några mil i skogen, långbakar en fläsksida, hetsläser några böcker och överväger ett par nya löpardojor.
3 kommentarer:
Jag hittade precis tillbaka hit och blev lite glad att bloggen lever! :) Den lilla svarta lådan verkar vara tyst, vår ruckelblogg är också väldigt lågmäld just nu.
Jag funderar också på bloggens vara eller icke vara, men inser att ibland vill jag skriva mer än det lilla som skrivs på Instagram t ex. Plus att det är väldigt kul att ha som "dagbok" och gå tillbaka till! :)
Jag hoppas iaf att du fortsätter!
Nej men hej! Den svarta lådan för en ganska lågmäld tillvaro - inte bara på nätet (där den är helt tyst) utan även i det verkliga livet (där ingenting någonsin verkar bli klart). Ärligt talat är stugfan mest ett dåligt samvete.
Just det där med att kunna gå tillbaka i sin egen blogg, och typ se vad man gjorde i maj för fem år sedan, är även mitt bästa argument för att fortsätta blogga. Och utifrån det borde man ju blogga ännu mer. Jaja, vi får se hur det blir!
Ånej, inte ha dåligt samvete för stugan! Släpp på måstena! Verkligen så himla lätt att säga... Vi har ju hundra måsten i rucklet. Nu när vi för en gångs skull har tid i sommar att göra något eftersom vi ska vara föräldralediga/ha semester bägge två, ja då kommer ju den där dumma saken med att vara föräldraledig in och förstör: Pengar! De växer ju sannerligen inte på träd när man är hemma med barn. Vi får se vad vi hinner med, vi försöker att tänka på att stugan är ju vårt ställe där saker ska vara ROLIGA. Även renoveringen.
Hoppas att ni kan skippa det dåliga samvetet och ta lite pö om pö!
Skicka en kommentar