30 låtar på 30 skittråkiga teman

Ursäkta språket men fan vad skönt att fulbloggprojektet är över. 30 låtar på 30 teman lät kul, men jag borde ha kollat närmare på vad temana gick ut på. De var ju skittråkiga.

*funderar på bra mycket roligare teman*

Låt 30: min favoritlåt från den här tiden förra året

Förra året i mars lyssnade jag massor på Of Montreal. Min passion för Canada gäller inte bara själva landet.

Bra skit, även i år.

Låt 29: en låt från min barndom

Min hangup för Paul är ju redan avslöjad - och tja, det väl här den började. Beatles i barndomen.

Första gången jag hörde Hey Jude live, vilket borde ha varit på Pauls turné 1989, är det närmaste en religiös uppenbarelse jag har kommit. Allsång med tårarna rinnandes ner för kinderna av lycka. Helt oironiskt. Bara stort. Nästan lika stort som när jag såg det här klippet på tv som barn.

Låt 27: en låt jag skulle vilja kunna spela på instrument

Jag vet inte om den är särskilt svår att spela, men jag har aldrig orkat lära mig den - trots att det är en av mina favoritlåtar (med en riktigt snygg gitarrslinga). Lloydans Are You Ready to be Heartbroken.

Låt 26: en låt jag kan spela på instrument

Fatta ironin att jag kan spela den här på gitarr. Eller kunde i alla fall, det är ett tag sedan sist.

Well, den låter väl inte riktigt som originalet heller. Mer som om man kör Metallica genom ett Elliott Smith-filter.

Låt 25: en låt som får mig att skratta

Skratt och skratta, det vet jag inte, men le lite grann måste jag göra. På ett bra sätt.

Celtic soul brothers av Dexys.

Låt 24: en låt jag vill ha på min begravning

På detta tema finns det väl bara ett alternativ? Laura Nyros And When I Die. Många artister har gjort en cover av den här (och många andra av Lauras sånger) men ingen klår originalet. Undvik framförallt Blood, Sweat & Tears slakt.

Låt 23: en låt jag vill ha på mitt bröllop

Paul McCartney & Wings Silly love songs.

Vi hade dock ingen musik på vårt bröllop vad jag kan minnas. Det kanske låter udda, men vi gifte oss borgerligt och hade en stillsam middag för våra familjer och närmaste vänner på kvällen.

Låt 22: en låt jag lyssnar på när jag är ledsen

Oh, dear Lloyd. Albumet Don't get Weird on me Babe, där Butterfly finns med, har varit en följeslagare genom allsköns sorger, elände och bara allmänt gnäll. För att inte tala om hur mycket jag lyssnade på den under en regnig höst i Uppsala, under min första termin vid universitetet. Jag längtade tillbaka till Skåne, tyckte synd om mig själv, drack kaffe på Almas och lyssnade på just Lloyd.

Låt 21: en låt jag lyssnar på när jag är lycklig

Jag har ingen särskild lyckomusik. Så det är ungefär lika sannolikt att jag lyssnar på Siouxsie som någonting annat i skivsamlingen.

Låt 19 – en låt från min favoritplatta

Det här är inte min favoritplatta idag, men det finns nog ingen skiva som har betytt så mycket för min identitet eller som jag har lyssnat på så många gånger som Depeche's Black Celebration. Jag tycker fortfarande att den är bra och den fungerar utmärkt som löparmusik.

Och jag kan vartenda ord.

Låt 18 - en låt jag önskar jag fick höra på radio

Jo, jag tror faktiskt att världen skulle bli en finare plats om bara fler lyssnade på Style Council. Blåssektioner är för övrigt gravt underskattade i popmusik. Vem blir inte glad av trumpeter?

Låt 17 – en låt som jag ofta hör på radio

Jag lyssnar nästan aldrig på radio. Vare sig på pratprogram (detta borde jag faktiskt skriva ett eget inlägg om, varför jag inte står ut med att lyssna på när folk pratar i radio...oavsett om det är P3-pladder eller objektivt bra debattprogram) eller musikkanaler. Men någon gång flärpar jag förbi P3 i bilen och jag inbillar mig att de nästan alltid spelar Timo Räisänen. Så är det nog inte alls.

Låt 16? (del 2)

Alltså...om jag väl har börjat gilla en låt så slutar jag inte med det. Jag kan tröttna, men hata? Nej.

Låt 16?

Vid låt 16 stannade min fantasi. Hmmm. Återkommer i ämnet.

Låt 15: en låt som beskriver mig

Nej, jag är inte singel. Ej heller olycklig, eller olyckligt kär. Men jag har varit - och jag är nog lika melankolisk fortfarande.

I called you from the hotel phone
I haven't dialled this code before
I'm sleeping later and waking later
I'm eating less and thinking more
And how am I without you?
Am I more myself or less myself?
I feel younger, louder
Like I don't always connect
Like I don't ever connect

Låt 14: en låt som ingen tror att jag skulle älska

Folk som inte känner mig väl, eller sedan lång tid tillbaka, känner nog inte till min hang up på Paul McCartney. Men en sådan har jag! Jag har till och med funderat på att namnge sonen efter Paul.

Pauls bästa musik är från tidigt 70-tal. Den allra mest fantastiska skivan är hans och Lindas RAM. Men även den självbetitlade McCartney (som just Maybe I'm Amazed är med på) och de tidiga Wingsskivorna är fantastiska. Ingenting annat än fantastiska.

Äh, nu måste jag klämma in en låt till. Kolla särskilt in videon - och vänta tills tempobytet kommer.

Låt 13: en låt som är guilty pleasure

Lite oväntat kanske? But hey, det är inte bara husets fyraåring som gillar Gaga! Jag gillar dessutom att hon är en vandrande hyllning till Madonna.

Låt 12 – en låt av ett band jag hatar

*stön*

Jag fixar inte att kolla igenom klippet, än mindre lyssna på eländet, så jag tog första bästa låt av Maiden.

Det är inte särskilt moget eller storsint att reagera med sådant obehag inför ett band. Men jag har aldrig gjort anspråk på vare sig det ena eller det andra när det kommer till musik.

Låt 10 – en låt som får dig att somna

Boards of Canadas Music is Math. Det är inte bara ett lysande bandnamn och en rubbat bra titel, det är också hypnotisk fin musik.