Min hangup för Paul är ju redan avslöjad - och tja, det väl här den började. Beatles i barndomen.
Första gången jag hörde Hey Jude live, vilket borde ha varit på Pauls turné 1989, är det närmaste en religiös uppenbarelse jag har kommit. Allsång med tårarna rinnandes ner för kinderna av lycka. Helt oironiskt. Bara stort. Nästan lika stort som när jag såg det här klippet på tv som barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar