Snortrollet

Maken kallade Lilla L. för ett snortroll i morse. Det är verkligen så hon ser ut. Håret på ända, snor över hela fejan (i en aldrig sinande flod). Jag lider med henne; exakt allt är jobbigt. Att äta, att sova, att dricka, att gå omkring. De flesta försök slutar med tårar och illvrål. Nu har hon, efter flera timmars kamp, lyckats somna. Puhhh.

Själv försöker jag besvara mail och boka lite grejer. Och så facebookar jag (det måste väl ändå vara ett verb; att facebooka?). Det är helt sjukt. Så bisarra konversationer man kan föra. Nonsens. Kul nonsens.

En underbar dag?

Snoret, från Lilla L:s söta lilla näsa, rinner i gröna slemmiga floder. Febrig, sur och trött - men vill självklart inte sova mer. Inte heller äta. Eller leka. Vi har skittråkigt idag.

Grönt slem

Det rinner grönt slem ur näsan på Lilla L. Floder av grönt slem. Hostig och snorig - men ändå förbluffande glad. De senaste dagarnas projekt; att stå upp mot möbler och att försöka ta små vingliga steg.