Nu vet jag hur det känns att springa 22 kilometer i regn samt att inleda detta med att vara nedkyld till en halvtinad fiskpinne. Nu vet jag även hur det känns att springa med blåsor under fotvalven (är det inte ett konstigt ställe att få skavsår på?) och en krampande knämuskel. Utifrån de förutsättningarna är jag nöjd. Jag kom i mål. Jag sprang snabbare än förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar