Författare: Anders Paulrud
Antal sidor: 307
Förväntningar: Mediumhöga. Jag hittade boken av en slump hemma hos min mamma, men jag har gillat flera av Paulruds böcker (som debuten Det regnar i Wimbeldon och den senare Som vi älskade varandra) mycket. De är lågmälda berättelser med en extra twist.
Handlar i grova drag om: Ett ögonblicks verk handlar om Axel och vännen Dane - och om hur Axels barndom och familj påverkar hans liv. När fadern dör - av en flaggstång som slinter ur handen på Axels bror och som Axel inte orkar hålla emot och som då klyver faderns huvud - bestämmer sig Axel för att emigrera till Amerika. Bara tanken på att stanna kvar i Karlskrona, där brodern har ärvt allt, är outhärdlig. Han måste bort - trots att det också innebär att han måste välja bort vänskapen med Dane och de starka banden till hans familj. Den familj som har varit ställföreträdande familj under hela uppväxten. Livet tar dock oväntade vändningar och Axel kommer aldrig till Amerika utan hamnar i Köpenhamn. Ett ögonblicks verk handlar mycket om de små skillnaderna, hur livet plötsligt kan förändras på grund av ett ögonblick och en enskild (till synes slumpartad) handling.
Så tycker jag: När jag började läsa drabbades jag av en snudd på identisk reaktion som av Knausgård: åh nej, inte en berättelse till om en demonisk jävla farsa...och en frånvarande/kuvad/död mamma. Örfilarna viner genom luften och smörgåsarna bokstavligen växer i munnen. Men sedan blir det bättre. Visst är berättelsen delvis förutsägbar, men samtidigt är den typiskt Paulrudskt. Den liksom smyger sig på. Axel blir till kött och blod - och den andra halvan av boken sträckläste jag. Den är både fin, spännande och en historielektion i miniformat.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar