Maken är ju, som sagt, på andra sidan atlanten denna vecka. Och jag är ensam hemma med kidsen (vilket både rimligt och rättvist, jag är ute och reser betydligt oftare). När vi talades vid härom dagen så undrade han oroligt:
- Men du! Har du kunnat springa någonting då?
Det är omtanke. Han vet exakt hur mycket mina träningsrutiner betyder för mig. Under det senaste ett och ett halvt året har jag sprungit tre till fyra gånger i veckan. Den enda undantagen har varit när jag har varit sjuk. Numera går det nästan av sig självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar