Lille O., vår skalman

Det var ju en fin tanke av mig att ta med ungarna till min mamma under höstlovet. Komma bort ett tag, göra lite andra saker än vanligt. Kort och gott: ha semester. Vad jag inte riktigt tänkte på är att Lille O. är som Skalman, med en obeveklig ät och sovklocka. Eller kanske snarast: en rutinklocka. Så länge man håller sig till invanda mönster så är han ett riktigt litet charmtroll. Glad, nyfiken, aktiv och ruggigt verbal (för att inte ens vara tre år). Men om man bryter rutinerna, tja, då väntar kaos och missnöje. Och grejen med det här är ju att det inte är någonting som han kan lastas för. Det är upp till oss vuxna att se till att det flyter på. Men när man inte är hemma hos sig själv, och dessutom försöker hitta på små utflykter och aktiviteter, så blir det lätt att mat, mellanmål, sovtider, utelek och innemys blir omkastade, förskjutna eller helt enkelt uteblir.

Behöver jag säga att höstlovet har varit ganska påfrestande? Och att Lille O. drog lättnandes suck när vi var hemma igen?