Precis när jag skulle langa fram köttbullarna till sonen så ringer mobilen. Det är en av dotterns lärare som försynt säger att hon har två tjejer hos sig som undrar när jag ska komma och hämta dem. De brukar ju inte vara kvar så här sent. Hämta dem?! Jag känner paniken sprida sig. Exakt hela dagen har jag tänkt, i den mån jag nu har tänkt på det, att dottern ska följa med bästa kompisen hem. Det gjorde ju jag och kompisens mamma upp under morgonen. Men när jag hör lärarens röst, som i en avlägsen dimma, inser jag att det är någonting i mitt huvud som måste ha kopplat fel. Väldigt fel. Jag lägger på och slänger mig i bilen för att plocka upp tjejerna. I hallen knappar jag fram sms:en och får det bekräftat. Fel, fel, fel. Självklart var det hem till oss tjejerna skulle (vilket inte var något som helst problem - jag hade ju varit hemma med sonen och skrotat runt i en timme).
För mig framstår det hela som ett mysterium. Visst, jag hade en viktig grej på jobbet idag (som säkert upptog en del tankar). Men jag är inte någon som brukar blanda ihop och glömma bort saker. Framförallt så glömmer jag inte att hämta ungar på dagis eller i skolan. Det händer bara inte.
Fast, jo. Det gjorde det.
Upprepas helt inte.
Någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar