torsdag 27 februari 2014

Sömnen den sömnen

Av någon anledning verkar jag vara omgiven av folk, eller rättare sagt föräldrar, som har väldigt lättsövda barn. Ungar som hoppar i sina pyamaser, borstar tänderna, kryper ner i sina sängar och...sover. Någon enstaka har väl någon unge som sover i de vuxnas säng, men thats it. De sover. De till och med sover lagom länge. Och brer sina egna smörgåsar under frukosten.

Ni förstår vart det här är på väg va?

Vi har nämligen två kvalificerade tjorvkorvar när det kommer till sömn. Den ena sover snällt i sin säng, men är sjukt kvällspigg. Hon tycker att det är nödvändigt att göra ungefär 836 saker mellan det påbörjade sänggåendet och att hon faktiskt landar i sin säng. Väl i sängen ska det högläsas ett oändligt antal sidor Harry Potter och konverseras om allt mellan himel och jord. Sedan blir det några extra varv i huset för att gå på toaletten/hämta vatten/leta rätt på förlupna gossedjur. Någon gång somnar hon, men det brukar vara efter mig.

Den andra filuren vägrar i sten att somna själv. Först ska det läsas sagor. Letas rätt på gosedjur. Stoppas om. Och förhandlas om var han egentligen ska sova. För nej, han vill verkligen inte sova i sin egen säng. Alls. Men åter igen har vi påbörjat projektet att få honom att somna i sin säng, som står ungefär en centimeter från makens säng, även om han kommer kravlandes under natten. Att sömnens inträde skulle kunna ske utan vår direkta och fysiska närvaro är enligt sonen helt otänkbart.

Visst skulle vi kunna agera nannyakuten och tvinga på dem nya vanor, men det bär emot. Maken brukar bara konstatera att det är ovanligt med tonåringar som sover i föräldrarnas sängar. Jag hoppas att han har rätt.

Inga kommentarer: