Något av det bästa som kan hända på jobbet är när jag får ett mail där det står att jag har fått mer tid. Förlängd deadline. Varje gång det händer så tänker jag; ahhhh, nu kan jag ta igen! När den nya deadlinen närmar sig så ska jag ha allt klart i god tid. Och så ska jag sitta och njuta över min egen präktighet - över att allt är klart.
*Hahaha*. Det har aldrig inträffat. Det enda som händer är att jag pillar mig i naveln (alternativt håller på med någonting annat - som sannolikt också är försenat eller snart kommer att bli om jag inte ser upp) och att det blir lika stressigt i alla fall.
Nåja. Nu har hoppet väckts igen. Redaktörerna H. och O. har meddelat att jag har till slutet av januari på mig med ett bokkapitel. Texten är till stora delar klar. Det som återstår är lite språkligt fix, nedskärningar och ett par researchgrejer. Kan jag bli en ny och bättre människa - och göra klart? Nu?
4 kommentarer:
Jag är ledsen, men jag tror tyvärr inte det... (Rätta mig gärna om jag har fel!) Har man fått för sig att man arbetar bäst under press, och också sett goda resultat av det tidigare, då är det nog stört omöjligt att ändra på sig. Trösta dig med att om du skulle göra färdigt arbetet nu så skulle du ändå in och pilla och peta på det i sista stund, och ska du ändå in och pilla och peta på det då, då kan du ägna nu åt något annat.
Ha ha, preciiiis så där är jag med! Ju mer tid, desto mindre gör jag, men när jag sen har blåslampan i häcken, då går det undan och jag jobbar mig blå. Undrar om det finns NÅGON som inte fungerar så? Skulle vara kul att veta...
Avslutar med några kloka ord, författade av den ryska filosofen Iljin:
"I allmänhet är förmågan till kreativ improvisation i sista minuten den yttersta utvägen i avsaknaden av förberedelsearbete uppfyllt av ansvar."
Det är just det, att jag bara jobbar bra med pistolen mot tinningen/blåslampan i rumpan. Då händer det prylar! Då skärper jag mig! Men det är också skitjobbigt och ångestframkallande - och inte vidare förenligt med en vild ettåring. Tidigare var det enklare att jobba dygnet runt i några dagar eller veckor. Nu är man ju helt slut - och ska fixa mat/nattning/gos på kvällarna (även om det finns en bra pappa som gör mycket). Det går inte att vara liiiika oplanerad och egoistisk längre.
Kattis; det är helt korrekt att jag ändå skulle pilla i detaljer in i det sista (så varför göra det innan...?).
Ponder: Jo, de otäcka välplanerade människorna finns faktiskt. Jag jobbar ihop med några av dem. Men frågan är om de verkligen är människor...? Kanske cyborger? Otäcka i alla fall.
Tyvärr, människan är av naturen lat och står ingen med piskan över en kan man gärna vänta en dag eller två. ;)
Det verkar som du har det lugnt nu med uppskjuten deadline och allt så då passar jag på att utmana dig i en liten utmaning i min blogg. :D
Skicka en kommentar