05.40

Lilla L. sov lite längre idag. Men vad sjutton ska hon upp och göra vid den tiden?

05.12

Då ansåg Lilla L. att det var morgon och dags att stiga upp. Nu råkar hon vara en ganska tålmodig tjej, som kan sitta och leka med mjukdjuren i sängen en bra stund, men det är svårt att sova när någon sitter och tjoar "iiiih, iiiiihhhhh" i rummet bredvid. Som en följd av detta inträffade någonting som jag aldrig trodde skulle ske; vi var på öppna förskolan när den öppnade.

Very, very odd.

Det blev inget

Nej, det blev inget torp. Budgivningen var igår (en söndag, dagen efter visningen, är inte det ganska udda?). Vi lade några bud, men släppte det. Det blev ganska dyrt, med tanke på att det var 28 kvadrat stort (litet?).

Det känns lite sorgligt. I mitt huvud hade jag redan slängt ut gammal bråte, målat om, varit en sväng till Ikea, packat upp alla prylar som jag har sparat för den stora dagen när vi får vårt torp/västerbottensgård/ful sportstuga. Jag kunde se mig själv rensa de små fina perennrabatterna, alltmedan lilla L. tultar omkring på gräsmattan (till sommaren kommer hon ju kunna gå) och maken dricker en kall öl på verandan. Problemet var bara att "alla andra" också kunde se sig själva i det idylliska torpet. När det var visning var det 20 grader varmt och strålande sol...inte de bästa förutsättningarna för att göra ett kap.

Skit!

Självklart var det massor med folk på visningen av det fina lilla torpet. 15 personer skrev upp sig på listan. Grrrr...håll er borta!

Mäklaren ringer på måndag, så det är väl bara att vänta och se vad som händer. Just nu paniksöker jag efter nya objekt, utifallatt...

House och sexism

Begriper inte varför det måste vara råsexistiska videos till bra housemusik. Men trots videon, Destination Calabria är en toppenlåt. Crystal Waters har helt enkelt en fantastisk röst. Hennes 100% Pure Love är en klassiker.

Mer om väskor

Karin Eder-Ekman slår huvudet på spiken i dagens DN. Så klart det handlar om kön (också). Som hon så klarsynt konstaterar: "I dag är det omöjligt att överskatta tingens betydelse. Kan vi inte börja prata om varför det är så? Vad det betyder. I stället för att hissa eller dissa faktum?".

Virren och södernostalgi

Råkade snubbla över Virtanens bildblogg. Lite sidoinformation; vi gick i samma folkhögskoleklass i början av 90-talet, den klass han då och då nämner i sina krönikor. På den tiden var han lite knubbigare, lyssnade på REM (och skrålade på fyllan Its the end of the world as we know it tillsammans med K.) och skrev ganska usla noveller. Dock en kul snubbe, som tycks vara sig lik.

Men, men, det var inte det som jag tänkte skriva om, utan om södernostalgi. Virrens bildblog var som en tidsmaskin till den första halvan av 90-talet. Dammiga gator vid Nytorget, öl på Carmen, promenader uppe på Mariaberget och vid Långholmskanalen, Cajsa Warg-affären där det tidigare fanns en konstig klädaffär, vårfika vid Björns trädgård. Över huvud taget; dagar av fikande och ännu mera fikande.

Nu vill jag inte antyda att Virren skulle ha fastnat i tidigt 90-tal. Det var bara det att jag blev lite nostalgisk över söder. Men när jag bodde där, var det mest sunkigt. Jag bodde mellan Maria och Zinken, nästan granne med Ulf Lundell - vi brukade springa ihop i korsningen Hornsgatan/Ringvägen om morgnarna när han var ute och rastade sin raggiga hund. Det var långt innan latte och bulgursallader gjorde sitt intåg. Grannarna var skumma, hyresvärden en halvgangster och vid Mariatorgets tunnelbanestation fanns en permanent uppsättning av uteliggare. Samma personer fanns där när jag flyttade till söder och de fanns kvar många år efter att jag flyttat därifrån.

Objektet för min åtrå

Imorgon ska vi skicka min mamma på visningen. Det ska bli så spännande!

Väskdebatten

Jag kan inte låta bli, jag måste kommentera den sk. väskdebatten. Själva debatten uppkom genom Nina Björks krönika om hennes motstånd mot Family-living-liv och konsumtions/inredningshets (med det underbara uttalandet: "Jag går här i det gamla och trasiga och gör motstånd. Mot inredningsprogrammen på tv, mot söndagsbilagorna, mot hemma hos-reportagen.") och som sen fortsatte med intervjuer med Sisela Lindbloms inför hennes nya bok (samt uttalande om Susanne Ljungs påstådda Hermés-väska i garderoben).

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1404&a=638179

Nej, man blir inte lycklig av en Gucci-väska, däremot så kan den ge tillfredställelse. För att dra en gammal visa igen: människor har behov av distinktioner, av att markera tillhörighet. Till och med Amish-folket, som gör sitt yttersta för att ta avstånd från det moderna samhället (och i synnerhet dess tekniska system), har symboliska koder som är länkade till konsumtion. Ok, ingen ny Volvo XC90, men väl extra påkostade stigbyglar till hästsadeln, eller en fin spetskrage till klänningen.

Visst, andra symboler än de som går att konsumera kan bli (mer) betydelsefulla i framtiden. Men är det ingen som noterar hur motsägelsefull debatten är? Att prata om att tid är viktigare än prylar/nya kök/Gucciväskor är någonting som i första hand berör de som har resurser (eller flexibla arbeten)? Den moraliska domen faller så mycket hårdare när det gäller "vanligt" folk som home-stylar sina hem, prioriterar semesterresor framför någon extra månads föräldraledighet - eller ännu värre, Gucciväska eller Bugaboo-barnvagn. Då är idealet att down-shifta och värna om det lilla livet. När argumenten tryter så kryper oftast teorier om falskt medvetande (a la Adorno) in i bilden. Människan är lurad av de kommersiella krafterna, helt utan förmåga att se genom budskap eller göra egna val. Om man vill vara lite cynisk, och det är jag ju ofta, så värnar den övre medelklassen om sina symboler. Om de övertas av andra grupper än den egna - så skapar man nya. Fungerar det inte med en Bugaboo så kan man alltid down-shifta.

Jag tror faktiskt inte att människan är lurad. Påverkad och influerad - ja. Men inte lurad eller ett passivt offer för omständigheterna.

Jag "är"

Om jag jag söker på mitt förnamn + "är" på Google så hittar man bland annat följande:

...är PhD
...är fan-fiction
...är musik
...är på Stay Friends
...är på Bokus
...är recencerad
...är ett bokfynd
...är ett hotellrum
...är nyheter
...är en önskan
...är bibliometri
...är författare
...är ledamot
...är forskare
...är ett texas smokehouse
...18 år
...är förbundssekreterare
...är ett nyförvärv
...är musikpedagog
...är ett hälsoföretag
...är ett foto
...är design
...är en prick

Då och då

...så måste man googla sig själv (inte bloggen, utan mig själv som person). Dagens status: 220 träffar. Googlade även maken. Han klår mig: 364 träffar.

Grönt slem

Det rinner grönt slem ur näsan på Lilla L. Floder av grönt slem. Hostig och snorig - men ändå förbluffande glad. De senaste dagarnas projekt; att stå upp mot möbler och att försöka ta små vingliga steg.

Torpdrömmar

Ja, jag är helt knäpp - men jag vill köpa ett torp.

Här är argumenten emot:
- Vi har en liten-liten tjej.
- Vi har ett hus, som inte är färdigrenoverat, med en ganska stor och arbetsintensiv tomt.
- Det ligger 65 mil bort, inte riktigt upplagt för sponta helgbesök.
- Det finns inte kommunalt vatten eller avlopp.
- Det har torrdass.
- Huvudbyggnaden är 28 kvadrat.
- Myggen är gissningsvis stora som duvor (men till skillnad från duvor så är mygg blodtörstande och ondsinta).
- Det ligger inte vid vatten (även om det finns i närheten).

Här är argumenten för:
- Det är superfint. Rött med vita knutar, kakelugn, vedspis med bakugn, breda golvtiljor.
- Det ligger så gott som perfekt. Nära både barnvakt och golfbanor.
- Lugn och ro. Här finns ingen bredbandsuppkoppling.
- Fin trädgård, med massor av gamla frukträd och perenner.
- Det är ett pyssel och inredningsobjekt (nu börjar jag drägla som Homer Simpson när han tänker på en donout).
- Det är i ganska fint skick och av lagom storlek (vi kommer inte att renovera ihjäl oss).
- Utgångspriset är klart överkomligt.

Shit, vad jag blir nervös. Tänk om det blir jättedyrt?

Obevakad mailbox

Ja, jag är neurotisk. Ja, jag har kontrollbehov. Och ja, jag blir nervös av att lämna min mailbox obevakad. Den är som ett trädgårdsland, där rotogräs frodas så snart man vänder ryggen till.

Rensade mailboxen endast en gång under påskhelgen. Öppnade den efter tre dagars frånvaro och tänkte:
- Så illa kan det inte vara. Folk är ju lediga.
Från påskafton och fram till i går var dock skörden:

Tre studenter med ursäktande mail och sena hemtentor. (Ok, skickade snabba svar.)
Två studenter ville få handledning och bifogade texter. (Måste kolla när jag ska jobba, läggs i högen av måste-svara-snart.)
En student ville boka ett annat möte. (Se ovan.)
En kollega skrev om ett planeringsmöte, som jag ändå inte ska vara med på. (Delete.)
En annan kollega försökte boka om ett styrelsemöte - som gav upphov till c:a sju mail från andra kollegor om tider och dagar. (Resultat: jag har ingen aning om vad som gäller. Dumpade mailen i mappen för styrelsen.)
Mail om flygbiljetter och bokning av ett möte i nästa vecka. (Måste på något sätt koordineras med mötet ovan. Svarade med lite olika alternativ. Dåligt samvete)
Två mail från samma konferens, "last call for papers". (Inte ens i närheten av det jag sysslar med...men Florida låter ju trevligt? Delete, delete.)
Två mail från en maillista som jag aldrig är aktiv på. Vet inte hur man avregistrerar sig och orkar inte engagera mig i saken. (Delete, delete.)
Ett privat mail, från jättegamla goda vännerna i Skåne. Fin-fina bifogade bilder på deras nyfödda bebis. (Svarade snabbt, hoppas att vi ses i maj.)
C:a 10 spam, allt från Brittish Lottery till konstiga Buisiness proposals. (Delete, delete, delete! Varför fungerar inte filtret?)

Är folk inte lediga?

Årets första golfrunda

Här spelades årets första golfrunda:

http://www.fullerogk.se/

Två birdies, nio par, resten bör glömmas. Under tiden hade vi barnvakt för första gången. Nice.

Pausomanerna (del 2)

http://www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.628472

Linda bloggar om pausomanerna. Jag hann dock före *pekar mot bloggen i mars*

Påsk

1 väska med mina kläder.
1 väska med makens kläder.
1 väska med Lilla L:s kläder.
2 golfbagar.
1 papperskasse med golfskor och jackor.
1 papperskasse med blöjor, välling, leksaker, haklappar, små handdukar och diverse prylar som slängdes ner i sista sekunden (laddare till mobilen, ett par böcker, några matrecept).
1 resesäng till Lilla L.
1 bärbar dator. (I ett klarsynt ögonblick hindrade jag mig från att ta med ytterligare en dator.)
1 barnvagn.
1 väska med blöjor, nappflaskor och ombyte till Lilla L.
1 axelväska med plånbok, mobiltelefon, kamera och nycklar.
1 mjukdjursflodhäst från Ikea.

Varför känns det som om vi ska vara bortresta i en månad?

Ord

Språk är föränderliga, elastiska och beroende av sammanhang. Det är vare sig möjligt eller önskvärt att försöka slå fast vad som är ett bra eller korrekt språk - och tro att det ska stå sig över tid, eller vara giltigt i alla sammanhang. Trots min inställning till språk (och konstruktionism i allmänhet) så vaknar min inre språkpolis då och då och ryter:
- Nej, nu får det vara nog!
Detta inträffade senast när jag bläddrade i det nya numret av Recidence, där det numera mycket populära ordet "snackis" förekom. Snackis? Jag ryser i hela kroppen. Jag fullkomligt avskyr när folk hänger på ett "is" på ord där det inte hör hemma. Ett ännu värre exempel på detta är "kramis", istället för "kram" (exempelvis använt som hejdå-fras i e-post). Gahhhh!

Att flytta eller inte flytta

De senaste veckorna har jag funderat mycket över att flytta. Flytta "hem", hem till Stockholm. Självklart inte bara jag, utan att vi skulle flytta hela familjen. Skaffa nya jobb. Sälja huset (med det perfekta läget och den underbara trädgården). Försöka hitta ett nytt hus i Stockholm (som antagligen skulle bli en liten intetsägande låda i uselt läge).

Skälen är många. Jag har svårt att se mig själv som att jag ska bo kvar här, i den norrländska staden, för alltid. Vi har ett bra liv här, det varken kan eller bör förnekas, men problemet är att det inte känns som hemma. De gamla vännerna är långt borta. Det är svårt att bygga upp ett nytt socialt liv när man flyttar som vuxen. Visst har jag vänner även här, men de är endera makens vänner eller jobbarkompisar. Jag saknar känslan av "hemma" som jag bara har i Stockholm. Känslan av grusig asfalt under skorna om våren, favoritkaféer, auktionshus, skivbörsar, att ta en drink med bästa kompisen efter jobbet. De flesta roliga och utmanande jobb finns också i den kungliga hufvudstaden.

Om kvällarna har jag suttit och letat nya jobb och hus. Pratat lite löst med maken (som inte vet om han ska ta mig på allvar eller ej i de här frågorna).

I fredags hände dock detta; jag fick besked om att jag fått ett nytt jobb. Ett jobb som jag har velat ha i flera år. Men det är här, i den norrländska staden, för samma arbetsgivare som jag har nu. Visst har jag haft på känn att jag låg bra till, men samtidigt så räknade jag inte med att få tjänsten. Jag tackade ja på stående fot, några andra alternativ fanns egentligen inte. Men tankarna roterar i höghastighet; vad vill jag egentligen? Vad vill maken? Hur skulle livet förändras om vi faktiskt flyttade (även om det kanske inte skulle ske exakt just nu)?

Skvaller?

Det är söndag morgon. Lilla L. kryper omkring på golvet och hittar på bus. Själv sitter jag fortfarande i morgonrocken och dricker kaffe. Slösurfar, kollar några bloggar, skriver ett och annat inlägg, läser tidningen. Maken försöker tjuvläsa vad jag skriver.

- Vad är det ni håller på med? Är det skvallerlistor? Skvallrar du om din make?
- Öhhh, nä.
- Men vad skriver du om då?
- Ähuum, va?
- Jag ska nog lista ut dina nick!
- Ja, ja. Gör du det.

Nåja, han har faktiskt adressen till bloggen, så det är bara att läsa.