Små och gula

Utan post-it-lappar är jag körd. Jag har försökt att ersätta dem av allt från en Palm till en rosa anteckningsbok, som jag tänkte att jag alltid skulle kunna ha med mig. Men endast post-it-lapparna har rätt effekt: de syns, de påminner, de kan slängas när de (eller snarast punkterna på dem) är åtgärdade. Det finns någonting djupt tillfredställande i att kunna stryka över punkt efter punkt.

Men nu är de (tillfälligt?) slut. Lätt panik sprider sig. Mitt liv kommer att rasa samman. Jag kommer att glömma bort tentahögen som ligger mitt framför näsan. Missa att svara på mail. Glömma bort att fixa underlaget till verksamhetsplanen. Förtränga (den fortfarande inte klara) jämställdhetsplanen.

För övrigt måste de vara gula och rektangulära. Inga hjärtan. Inga spexiga färger.

Hufvudstaden

Efter mindre än en dag i Hufvudstaden händer det någonting konstigt med mig. Plötsligt tror jag att det är normalt att äta en Hot Bite på 7eleven, istället för en normal middag. Likaså att smågodis från samma ställe är en lämplig frukost. Nedsköljt med en latte. Jag som inte dricker kaffe (så ofta i alla fall).

Bringing sexy back?

Vissa dagar är det uppenbart att jag arbetar på en mydighet, trots att alla, inklusive jag själv, försöker förtränga det. Idag hade jag ett möte om Kvalitetssäkringssystem, för perioden 2008-2010. Hur kul låter det? En skräddarsydd produkt för pappersinsamlingen.

Måste måste måste göra

- Skriva ut biljetter
- Boka taxi
- Packa
- Beställa material från KB
- Skriva klart ett föredrag
- Skriva ut oh-bilder (just in case uppkopplingen inte fungerar)
- Leta rätt på försvunna papper
- Gå på ledningsgruppsmöte
- Hålla i planeringsmöte
- Stämma av en rapport med en kollega
- Fixa faktureringsunderlag
- Sova?

Vad har du för motiv lilla vän?

Det är intressant med moderna tjänsteföretag. Först försöker de få en att sköta all service på egen hand, exempelvis via usla hemsidor och talsvar. Men när man vill säga upp ett abbonemang via samma opersonliga tjänster - då går det inte! Då måste man sitta i telefonkö i en evighet för att få prata med en livs levande person, som grillar en med frågor om vad man har för motiv till detta. (Hej Tre!)

Nåja. Jag förklarade för Johan i Tres kundservice att de inte ens har full täckning inne i centrala Umeå. Än mindre i stugan en och en halv mil utanför metropolen. Då blev det väldigt tyst. Sedan önskade han mig lycka till med Telia:
- Det går ju inte att komma ifrån, de har överlägset bäst täckning i Norrland. Det kanske blir bättre om några år.

Ännu en...

Lilla L. är hemma idag - också. Inga direkta fel på henne förutom lös mage (men vad kan man förvänta sig när hon knappt har ätit mat på en vecka?). Efter gårdagens samtal törs vi dock inte dyka upp på förskolan...

Ifrågasättande

Jaha, så har jag då till slut gjort det som jag lovade att inte göra. Börjat ifrågasätta förskolepersonalen.

Lilla L. har varit hemma idag, vilket vi givetvis ringde och upplyste personalen om i morse. Under eftermiddagen ringde en ur personalen för att "höra hur det är med L." och för att "påminna om att 48-timmarsregeln även gäller vid diaré". Hela samtalen kändes ganska skumt. Hon som ringde antydde att det hade varit oklart vad maken menade med L:s magsjuka. När hon hade spytt, om hon hade diaré etc. Till saken hör att det som sades inte var det minsta otydligt.

Först svarade jag snällt på frågorna, men efter några minuter kände jag att det här går inte längre. Det är så mycket som antyds och guilt-trippas av personalen på Lilla L:s förskola. Exempelvis så sägs det lite då och då att det vore bra om vi lät Lilla L. vara hemma i några dagar ("eftersom det går så många magsjukor/virus/förkylningar just nu") trots att det inte är något fel på just Lilla L. Vid något tillfälle har vi även hållit L. hemma av det skälet, bara för att sedan upptäcka att inga andra föräldrar har följt samma uppmaning. Om de ens fått den.

Nu frågade jag rätt ut om det var det som avsågs med samtalet: att personalen anser att vi ska hålla Lilla L. hemma för att det åter igen går många virus - oavsett om Lilla L. är sjuk eller inte. Jag tog även upp problemet med förskolans rutiner. Det måste trots allt vara något som inte fungerar när det har varit virus i omlopp oavbrutet i två och en halv månad. Som föräldrar har vi självklart ansvar för att hålla sjuka barn hemma och för att förhindra onödig smittspridning. Men lösningen på alla problem kan inte vara att vi ska ta hem vårt barn från förskolan. Mina frågor och invändningar möttes av ett och samma svar; "det får du prata med vår rektor om, det kan jag inte svara på".

Yngve

Som vanligt får jag ägna mig åt auktionsfyndande på distans. Jag håller koll, min mor står för själva budandet. Dagens fynd: en tevagn av Yngve Ekström (Laminomannen) för en femhundring. Som den här, fast i bättre skick. Kanske kan den räknas som ett påskägg till mig själv?

Livet som vuxen

Ett tydligt tecken på att man (till slut) har blivit vuxen är att man inte längre får något påskägg. Min mor upplyste mig om att det väntar ett påskägg till Lilla L. Inte ett ord om något ägg till mig.

Inget påskägg från maken heller.

När?

Jag önskar att jag kunde hålla med om detta, men numera är frågan:
- När ska vi jobba? Mellan kräkattackerna?
Högarna på skrivbordet växer.

Luscoius

Så här på morgonkvisten kan en gammal Luscious Jackson-video piffa upp tillvaron. Under your skin.

Och ja...jag har även haft frisyren.

Påskägg

Mitt i kräket har Lilla L. fått påskägg och påskpresenter. En stor färgglad elefant och fina böcker från farfar och farmor. Ett litet paket med duplofigurer från oss. Lilla L. envisades dock med att benämna zoo-skötaren som "apa". När jag försökte med alternativet "flicka" upprepades "apa!" med allt bestämdare röst.

Kräkbloggen (nu har jag tappat räkningen)

Det blev mer kräk - och nästan fem timmar på akuten. Efter kräket var Lilla L. helt slapp och slö. Besvarade knappt kommunikation. Låg alldeles stilla (vilket inte är normalt för fröken). På akuten petade vi i Lilla L. vätskeersättning var femte minut, vilket fick henne att kvickna till. Till slut var hon så pass pigg att hon vinkade till folk och sa "[h]ejdå!".

Nu är vi hemma igen. Lilla L. har ätit lite yogurt och sover nu lugnt. Hoppas, hoppas att det går åt rätt håll. På akuten upplyste dock barnläkaren om att det går extrema magsjukor just nu: de kan hålla i en hel vecka. My God.

Kräkbloggen (del 359)

Kanske är det på väg åt rätt håll. Vågar nästan inte tro det. Ett glas med välling har intagits, tesked för tesked. Lite vätskeersättning. Lite äppeljuice. Men Lilla L. är så matt. Börjar hon kräkas igen - då är det akuten som gäller.

Kräkbloggen (del 358)

Bakslag. Ny kräkattack under eftermiddagen. Delvis orskad av att Lilla L. själv fick bestämma matintaget. Efteråt var hon otäckt slö. Samtal med sjukvårdsinformationen. Tillbaka till vätskeersättning var femte minut. Nu måste det vända. Måste.

Kräkbloggen (del 357)

Nejdå, kräket är inte över. Lilla L. började kräkas på skärtorsdagen, bättrade sig fram emot kvällen, fortsatte att kräkas under långfredagen, bättrade sig fram emot kvällen - och började med att kräkas nu på morgonen. Just nu mår hon ganska bra. Hoppas, hoppas att det håller i sig! Räddningen är vätskeersättning - en matsked var femte minut. Nu har hon även ätit lite lite mat.

Är du en boknörd lilla vän?

78% boknörd.
- Inte mer!?
Undrade maken.
- Nej, fan! Det var barnboksfrågor och Harry Potter med! Kanske har jag fel glasögon? Men jag plockade SAB-koderna och var de olika böckerna utspelar sig

Friskbloggen?

Vad inbillade jag mig?

Lilla L. började kräkas igår, när vi hade tagit bussen ned på stan. Kräk över hela overallen. Kräk över hela lilla fröken. Kräk över halva fiket. Nästan ett dygn senare kräks hon fortfarande. Hoppas att det lugnar sig snart, så att vi inte måste åka (eller snarast gå bort) till akuten.

Timingen är självklart usel. Senare idag kommer en av svågrarna. Imorgon kommer svärföräldrarna. Värst är det dock att Lilla L. är helt utmattad.

Bilberoende

Jag begriper inte hur folk, eller kanske främst barnfamiljer, klarar sig utan bil. Åtminstone om man bor utanför Stockholms innerstad. Nu har vi varit utan bil i fyra veckor (remember: jag voltade bilen i fjällen). Enligt (opålitlig) uppgift tar det minst ytterligare en vecka innan den är fixad.

Jag håller på att bli vansinnig! Vid ett par tillfällen har vi lånat en bil för att kunna storhandla och uträtta akuta ärenden. I övrigt har vi släpat hem grejer från den fjuttiga Ica-butiken bredvid jobbet. Blöjpaket, bröd, mjöl, frukt och småsaker som vi glömt att köpa. Vi bor tack och lov på gångavstånd till både jobb och dagis. Men det är ändå så s***ns opraktiskt. Vi tar oss ingenstans.

När man man hävdar att det är bekvämt och praktiskt med bil så finns det alltid käcka människor som berättar om att det minsann inte är några problem att vara utan. Det är bara att åka kommunalt, koppla på cykelkärran, lasta barnvagnen full och promenera. Även med ett gäng ungar. Även när det gäller att åka till stugan långt, långt bort. (Tänk på miljööööön!)

Gahhhh! Jag vill ha tillbaka vår bil!

Frisk?

Kanske kan den här bloggen gå från att vara en sjukblogg - till en friskblogg. Idag var det första dagen på typ två månader som jag var pigg på jobbet. Hjärnan bestod inte av upphettat snor. Jag kunde tänka! Jag kunde få saker gjorda!

Det är bäst att inte ta ut segern i förskott.

Familjepolitik

Appropå den nya familjepolitiken. Trots att jag är för valfrihet inom många områden så är jag emot vårdnadsbidrag.

För det första så riskerar de att bli första klassens kvinnofälla (hur många män är beredda att ta hand om sina barn för 3000 pix i månaden?). Kvinnor försämrar sin generella position på arbetsmarknaden, livsinkomsterna sjunker, pensionerna sjunker, det ekonomiska beroendet ökar etc. (Och ja - jag anser att pengar är makt.)

För det andra så tror jag att det är bra för både individ och samhälle att förvärvsarbeta. Även om den direkta samhällskostnaden är lägre för vårdnadsbidrag än för offentligt finansierad barnomsorg, så innebär icke arbetande personer ett stort samhälleligt inkomst och produktivitetsbortfall. Tillgång till ett starkt socialt och ekonomiskt skyddsnät bygger på att stora andelar av befolkningen arbetar och betalar skatt. Argumentet att man vill eller känner för att vara hemma räcker inte. Om man som enskild person kan finansiera sina önskemål är det delvis en annan sak. Det kanske inte upplevs som fullt rättvist - men det är det inte heller att vissa ska finansiera vad andra fritt väljer.

Ny diagnos

Maken hävdar nu att han lider av dyslektisk elefantsjuka. Enligt honom själv är det ett tillstånd där man inte kan hålla reda på struktur och disposition. Innehållet sväller ut över alla gränser.

Konversation med fyraårig flicka

- Idag ska jag få lördagsgodis!
- Vad kul!
- Det får Adam också.
- Är Adam din kompis?
- Näää!!!! Adam är ju pojke!!!

Bildbeviset

Helgens fynd: 10 stycken ljusstakar från tyska Nagel. Sådana här - fast en lite annorlunda modell. Äntligen fina saker som Lilla L. inte kan ha sönder. Å andra sidan kan hon använda dem för att ha sönder andra saker. De är ganska tunga.

Ömtåliga bloggen

Oj, oj, så vanskött min blogg är. Det känns ungefär som att glömma bort en blomma med tunna och ömtåliga blad om jag inte pysslar om min blogg på några dagar. Den blir på något sätt vissen av för låg aktivitet.

Hufvudstaden

Till slut kom vi iväg, efter tre timmars väntan på flygplatsen (tekniskt fel = inga flygplan tillgängliga). Lilla L. uppförde sig exemplariskt. Hon undersökte skyltar, hejade på okända människor och åt blåbärsmuffin. Även själva flygturen gick fint. Med hjälp av mer fika och spännande böcker gick 50 minuter i ett nafs. Nu är det bus med Stora I. - en mycket snäll fyraåring -shopping och goda middagar med Bästa M. Jag har till och med hunnit avverka en snabbvisit på antikmässan i Älvsjö, där jag glatt brände iväg ett antal sköna tusenlappar. Bildbevis kommer...

Ofarliga prickar

Prickarna var inte vattkoppor - och det blir utflykt till storstaden för mig och Lilla L. Det ska bli spännande! För det första ska vi ta oss till flygplatsen med taxi sex på morgonen. Sedan ska vi flyga, åka tåg och tunnelbana. Lilla L. kommer även att få prova på att sova i vanlig säng. Det sistnämnda kan bli en riktig rysare. Den enda gången hon har sovit utan spjälsäng var i stugan i fjällen. Då hittade vi henne sovandes under våningssängen. På golvet. Det tog henne ungefär hundra år att somna.

Hotande prickar

Lilla L. och jag har stora planer inför helgen: utflykt till Hufvudstaden för att träffa Bästa M. och hennes dotter Stora I. Lilla L. ska även få göra sin debut på ett styrelsemöte (mutad med bullar och leksaker), innan det ska shoppas och ätas god mat. Maken får stanna hemma och pyssla i huset.

Men nu ringde Bästa M. och berättade om mystiska röda prickar. Kliande röda prickar. Kanske är det vattkoppor. Då blir det nog inget besök.

Teknisk härdsmälta

Efter att ha haft fyra seminarier på raken, där jag försökt att vara konstruktiv, kreativ och uppmuntrande, sprang jag till kontoret för att skriva ut ett schema och några anvisningar som jag ska dela ut imorgon bitti. Vid datorn möttes jag av budskapet om att Office hade stängts ner av okänd orsak. När jag försökte öppna det aktuella dokumentet fick jag upp fem felmeddelanden. Ingenting fungerade. Inte att återskapa dokumentet, inte att reparera det. Det hade på något plan upphört att existera för min dator. Den systemansvarige på jobbet hade givetvis gått hem. Den centrala supporten hade just stängt. Gahhhh!

Kaninen

Så här känner jag mig! Som den berömda rosa kaninen. Det är hysteriskt mycket just nu. Måste bara...

Floskler

Det sägs ju ofta, i vitt skilda sammanhang, att man ska tänka positivt och leva i nuet. Hur kommer det sig då att jag inte kan komma på en enda person i min omgivning som gör något av detta? Visst, jag känner massor med personer som har självförtroende och som vet vad de har kapacitet att utföra - men det är faktiskt inte att tänka positivt, utan att ha en realistisk självbild. Leva i nuet? Inte mycket bättre där. Visst kan folk, inklusive jag själv, uppskatta saker här och nu - men till största delen lever vi ändå för något diffust sedan. Den enda person som jag kan komma på som ofta beskrivs som genuint positiv är en före detta kollega. Jag skulle dock hävda att hon var den mest passivt aggressiva människa jag någonsin stött på. Men det är klart...hon jobbade ganska hårt på att omgivningen skulle uppfatta henne som just positiv.

Skrivkramp

Maken inbillar sig att han har drabbats av en kombination av damp, dyslexi och oidentifierbar hjärnskada. Allt för att han inte kan komma på hur han ska skriva om en inledning - och för att han tappar koncentrationen. Det är nog snarast evighetsviruset som har kloggat igen synapserna.

*Håhåjaja*

Favorit i repris: lammstek

Tag ett lammben, peta in tunna vitlöksskivor i köttet (använd en vass kniv) här och där (d.v.s. på ganska många ställen). Gnid in köttet med en blandning av rivet citronskal, vitlök, rosmarin, peppar och salt - och ställ in det hela i ugnen. Använd stektermometer. Ugnen på 175 grader. Stek tills köttet är 65-70 grader. Stekskyn gör man lämpligen en riktigt onyttig gräddsås på. Serveras med potatis och svartvinbärsgele.

Koll på läget

Lilla L. och jag lade bondgårdspusslet, med bitar föreställande olika djur. Nästan alla bitar var på plats när jag uppmärksammade att hästen var försvunnen. Retoriskt frågade jag:
- Vet du var hästen är?
Lilla L. sken upp och sprang bort till soffan, lade sig på golvet och pekade in under soffan. Och där! Under soffan, bakom ett rör till elementet - där låg hästbiten fastkilad. Hur tusan kunde Lilla L.veta det?

Perspektiv på tillvaron

Ganska ofta antyds det - av en viss medlem i hushållet - att jag lider av vissa neurotiska och pedantiska personlighetsdrag. Men så insåg jag att det trots allt inte är så illa. Jag har ännu inte färgsorterat hushållets alla böcker! *Hahaha* Jag är en oerhört avslappnad person!

Drömmar av glas

Dagens inköp: en bok om växthus. Växthus - drömmar av glas.
- Ja, drömmar om växthus. Det är väl det enda det blir...drömmar.
- Ähhh, du har ju ett växthus ute i stugan! En hög med ett växthus! *Moahahaha*
- Men det är ju bara en hög med gamla fönsterrutor!
- Ja, men skulle du inte bygga ett växthus av dem?
- Hmm, ja.

Minoritetens makt

Kajsa Ekis Ekman skrev i gårdagens DN en utmärkt artikel om förhållandet mellan majoritets och minoritetsfeminism - en diskussion som mycket väl kan appliceras på andra ideologiska områden, där minoritetspositionen har blivit den enda sanna och åtråvärda. Kajsa skriver bland annat:

"Det finns även en annan aspekt på avståndstagandet från "majoritetsfeminismen" som man inte kan bortse från, och det är det implicita föraktet för medelkvinnan. För det är just ordet medel i medelklassen som föraktet riktas mot, mer än ordet klass."

Hon fortsätter:

"Och man kan undra: vem - förutom Kvinnofronten som fortfarande driver kravet på sex timmars arbetsdag- tar kampen för det som de flesta kvinnor har gemensamt, nämligen brist på tid och dåligt med pengar? Vem driver majoritetens krav i en värld där alla tror sig enbart tillhöra en minoritet?"

Klockrent!

8:e mars

Jaha, så var det den Internationella Kvinnodagen. Kan inte låta bli att fundera över vad det innebär för årets resterande 364 dagar. Internationella mansdagar? *Mutter, mutter*

När jag var yngre var detta en given dag att gå på feministiska filmfestivaler, feministiska fester eller åtminstone uppsöka något kvinnohus för att fika. Något sådant blir det nog inte i år. Jag har helt enkelt för dålig koll på vad som händer i den norrländska staden. Får väl se om jag kan hitta på någonting annat. Dagen har - trots att det känns lite futtigt med en dag - ett viktigt symbolvärde.

Regnjackan

Den här ska jag gå omkring i på stranden - när jag ska titta på haaaavet. Det vill säga, när våren även har hittat upp till Norrland.

Telefonsamtal

- Ja, det är J.
- Hej, det är Å!
- Hej.
- Vad gjorde du på jobbet idag?
- Ehh, jag var bara där en stund. Möte.
- Jag vet nog att du var där! Men du är faktiskt sjukskriven!
- Ehh, ja.
- Så vad gorde du där?
- Ehh...

Med horn i pannan

Sitter och laborerar med olika sätt att räkna på personalens effektivitet. Oavsett metod så finner jag synnerligen intressanta mönster, som inte är överdrivet smickrande för de inblandade. Kanske borde jag trycka upp en t-shirt med texten: djävulens advokat.

Hillary!

Hillary är fortfarande med i leken! Wohoo! Go, Ohio, go!

Familjen magersticka

Till slut fick Lilla L. sin spruta och läkarundersökning, som hon skulle ha fått vid ett och ett halvt. Nu blev det nästan två månader försenat.

Med minsta möjliga marginal har hon nu passerat 10 kilo. 82 centimeter lång. På längden ligger hon som vanligt en standardavvikelse under normalkurvan. På vikten ytterligare lite grann under sin kurva. Tack och lov så är det ingen som tjatar om vikten. Hon växer och utvecklas fint, men är i likhet med övriga familjemedlemmar en magersticka.

Done

- Besökt vårdcentralen. (Japp, självklart är det virus. Dubbelvirus. Kanske även influensa. Inte mycket att göra åt, förutom att vila och dricka äcklig hostmedicin.)
- Städat skrivbordet. (Oj, där fanns det spännande grejer!)
- Bokat flygbiljetter. (Bara att hoppas att jag är frisk om en vecka.)
- Bokat om föreläsningar.
- Förträngt hemmet.

To do

- Ringa vårdcentralen (nej, det här går verkligen inte längre)
- Sortera högarna på skrivbordet (jag har ärligt talat inte en susning om vad som finns där)
- Skriva klart jämställdhetsplanen
- Boka flygbiljetter (jag och Lilla L. ska på jobbmöte samt hälsa på Bästa M.)
- Förbereda föreläsningar
- Sanera hemmet

Soppdieten

När det i medier skrivs om schlagerdieten, om avdankade schlagerdrottningar som späker sig för att bli slanka och fina inför finalen, så kan jag passa på att berätta om soppdieten. Man grundar med ett rejält magvirus, är magsjuk i omgångar och toppar med en rejäl förkylning. Då kroppen är helt körd i botten är den enda mat som fungerar...soppor. Nyponsoppa i huvudsak. Ibland en slurk blåbärssoppa eller tomatsoppa. Efter ett antal veckor har man fått ett nytt intressant utseende. Mager och anemisk. Kate Moss framstår som knubbig.