I backspegeln: 2011

I januari var jag väldigt, väldigt, gravid. Lillebror försökte bryta sig ut. Jag var rastlöst och försökte fixa klart saker på jobbet. Alla kläder satt fel och kroppen gjorde ont oavsett hur jag betedde mig. Jag köpte några pyttiga bebiskläder men annars så ägnade vi oss mest åt att vänta.

I början av februari kom lillebror ut. Han hade långt mörkt hår och såg ut som en liten Monchichi. Det var hysteriskt kallt ute och lillebror trodde att vi drev med honom när vi försökte ta ut honom i vagnen. Amningen gick åt skogen - och till slut bestämde vi oss för det sötaste dubbelnamnet i världen till Lille O. I slutet av månaden fick jag en påminnelse av en redaktör om att det var dags att komma in med slutversionen av en artikel - ett mastodontarbete som jag har ägnat flera år åt (det låter helt vansinnigt, men sådant är mitt jobb ibland).

I mars ville Lille O. mest ligga och sova på min axel. Jag köpte en ny dator. Min fina, 93-åriga, morfar dog. Det var begravning och tre auktioner med saker från dödsboet - och allt var förfärligt sorgligt. Annars jobbade jag mest som en galning med slutversionen av artikeln.

I april slet jag mest nästa deadline: ett bokkapitel. Det blev premiär för löparsässongen och jag ägnade mig åt 30-låtar-utmaningen (som lät roligare än vad den var). Jag lyssnade väldigt mycket på gamla låtar av Paul McCartney och Wings. Lille O. växte och frodades och L. tyckte att det var rätt okej att vara storasyster.

I maj jobbade vi halvtid, vilket var ungefär lika klurigt som vanligt. Jag lyssnade på Fleet Foxes, sprang och pimpade L:s sovrum. Det blev lite häng på KB och båda ungarna fick vattkoppor. Den 39:e födelsedagen spenderade jag på att springa vårruset och ha picknick med kollegorna.

I juni fotsatte jag att springa. Halvtidsarbetet fungerade sådär (vilket understatement!) och behovet av semester var stort. Lille O. åt sin första banan och tyckte att det var någonting kladdigt på tungan. Till slut blev det semester. Då åkte vi till stugan, hängde på stranden och målade klart fasaden.

I juli åkte vi på bilsemester. Lille O. tyckte att vi var dumma i huvudet och bestämde sig för att gallskrika...i 250 mil. Jag lyssnade på VNV Nation, Front 242 och sprang, sprang och sprang. Till slut lyckades jag till och med komma ut på några golfrundor.

I augusti började jag intervallträna och upptäckte att jag kan springa ganska snabbt. Den antågande hösten kändes vemodig och vi hängde en del i stugan. Jag jobbade stenhårt med en rapport till överstekontrollmyndigheten och lyckades åter igen förbrylla omgivningen med vårt sätt att dela på arbete och föräldraledighet.

I september sprang jag Umemilen och Stockholms halvmarathon och fick fyra blåa tånaglar. Jag lyssnade på belgisk industrimusik, rensade akvariet och funderade på om man möjligen kan bo i Djäkneboda.

I början av november fick jag ett besked som jag fortfarande försöker smälta (vilket inte går överdrivet bra). Vi hade inget bredband på flera veckor, jag åkte till Göteborg på jobbresa, sprang, renoverade stora delar av nedervåningen och bestämde oss för att bli lite mer sociala.

I december fick jag ett oväntat, och inte särskilt bra, besked. Vi gick på julmarknad och jag sprang trots att det var vinter. Jag och L. åkte på en liten resa och jag var och såg Paul McCartney. Vi firade sjuårig bröllopsdag och även detta år blev det inlagda sillar på julafton.